Ska man gå med på att radera artiklar från nyhetssajter i efterhand för att de medverkande inte gillar att vara med längre?
3 months ago.
11 comments so far
Alltså typ det skilda paret som vill ta bort bröllopsbilden, den
gnälliga medborgaren som inte vill framstå som gnällig längre, den
jobbsökande som vill rensa nätet från sånt som arbetsgivaren
eventuellt inte gillar, osv...
Jag är med Anders. Men då ska det vara dödshot. Man raderar ju
inte ur papperstdningar och dom kan ju i praktiken finnas kvar i
hundra år och läsas igen och igen.
Jag har avpublicerat artiklar efter samtal med personer som
varit omskrivna. Det är en viss skillnad på nyhetstexter och
lagfarter. Jag tycker att man får vara medmänsklig i vissa
sammanhang och inte benhårt hävda informationsrätten. På ett
studiebesök på Lawrence Journal i Kansas berättade de att de
vägrade ta bort något. Det fick till följd att en man med ett
annorlunda efternamn som varit omskriven i en misshandelshistoria
för många år sedan inte fick några nya jobb. Om man googlade hans
namn kom den här artikeln alltid upp överst. I det fallet blir hans
straff långt mycket hårdare än det rent juridiska straffet han
fick. Man kan tycka att han ska få stå sitt kast osv. Men i det här
fallet skulle jag kunna tänka mig att avpublicera om det nu är en
flera år gammal artikel. (Nu har vi ju en annan
namnpubliceringspolicy i Sverige så frågan är väl inte aktuell på
samma sätt här) Men jag ser det inte som en benhård princip att
alltid låta texter vara kvar. Jag tycker att man som i andra
journalistiska sammanhang ska ta hänsyn till den omskrivnes
medievana. En politiker som vill ta bort en ofördelaktig artikel
skulle jag inte tillmötesgå. Men en medieovan som ställt upp tycker
jag att man kan vara mer tillmötesgående mot om en gammal artikel
ställer till besvär eller skapar obeheg.
Jag tänker ungefär som Mymlan. Visa mig att du har en galen
människa efter dig och ett domstolsutslag på besöksförbud, typ.
Häromdagen ville tex lokale sd-bossen att vi skulle ta bort
lagfarten som berättar var han bor. För att han anser sig utsatt
för hot och trakasserier. Då är ju frågan om det beror på att hans
lagfart finns på hd.se eller att han är sverigedemokrat...
@SorenK: men glöm inte att
väga in i mixen att vi inte är lika ensamma som källa längre. Kan
informationen enkelt hittas på annat håll på nätet
så borde det påverka beslutet. Eller?
@jocke Jag tycker att varje
publicist bör ha integritet nog att fatta egna, oberoende
publicistiska beslut - annars hamnar vi i en situation där ingen
tar ansvar.
@SorenK Angående
originalfrågan tycker jag att när det gäller långtida publicering
online måste man rimligen och av medmänskliga skäl ta hänsyn till
om individen lider av publiceringen. De flesta intervjupersoner
tänker inte på vilka effekter det kan få om materialet är sökbart i
tiotals år. I dagsläget anser jag inte att det är rimligt att
förvänta sig sådan media-smartness av gemene man.
Som i all publicering bör man väga den enskilde individens
lidande mot allmänintresset. När det gäller en gammal artikel torde
allmänintresset i många fall ha minskat.
Att jämföra med att vara publicerad i en papperstidning som
ligger på ett bibliotek är över huvud taget inte relevant.
Tillgängligheten är en helt annan, det tror jag vi alla kan enas
om.
Jag har själv varit med om ett fall där jag ställde upp för en
intervju med en frilansande kompis 1997. Artikeln skulle gå i en
enda landsortstidning i en stad där jag knappt kände en människa.
Tidningen bröt löftet och sålde intervjun till Spektra, varpå den
publicerades i ett antal tidningar över hela landet. En av dessa
tidningar nätpublicerade. Efter ett par påstötningar från mig togs
artikeln bort, tack och lov.
@lisacha: Visst, man kan
inte vara hur hård som helst. Vanlig mänsklig hänsyn är aldrig fel.
Men som tidningssajt vi har ju två grundfunktioner: snabb
nyhetskanal och arkiv. Och arkivfunktionen blir allt viktigare om
du frågar mig, därför stör det mig lite att gå in och radera.
Men jocke har också en poäng, fast inte den han tänker sig ;).
Vi har ju avtal med ett antal arkivdatabaser, Retriever, Cison,
Presstext, etc, och där är vi bundna att leverera samtligt
redaktionellt material. Så den arbetsgivare eller nyfikenstrut som
verkligen vill göra jobbet grundligt lär hitta det mesta där.
@SorenK: det är precis en
del av det jag tänker mig.
@lisacha: det är att göra
det alldeles för enkelt för sig att hävda ”oberoende publicistiska
beslut”, det är ju en helt akademisk fras utan egentligt värde.
Vackert att brodera och sätta på väggen. Givetvis
måste du som publicist hela tiden fatta dina beslut, men du kan ju
aldrig påstå att du är oberoende. Ingen publicist är en ö, man
verkar i en omgivning. Förnekar man det tar man inte alls något
egentligt ansvar tycker jag.
Ta namnpubliceringarna som ett exempel. Där har traditionella
medier fuskat bort sitt ansvar. Alla vet att namnen kan hittas i
samma sekund på nätet, så vad vi egentligen borde
göra är att spela roll genom att trumma ut sådana självklarheter
som att "oskyldig till motsatsen bevisats" etc. Istället gömmer vi
oss bakom att vi inte namnger, samtidigt som vi
lämnar mer än tillräckligt med ledtrådar för att en enkel googling
ska ge svaret...
11 comments so far
Alltså typ det skilda paret som vill ta bort bröllopsbilden, den gnälliga medborgaren som inte vill framstå som gnällig längre, den jobbsökande som vill rensa nätet från sånt som arbetsgivaren eventuellt inte gillar, osv...
3 months ago by SorenK.
Tveksamt. Undantag finns ju men inte som regel bara för att någon plötsligt vill annat. Annat om folk är utsatta för hot eller liknande.
3 months ago by AndersOlofsson.
Jag är med Anders. Men då ska det vara dödshot. Man raderar ju inte ur papperstdningar och dom kan ju i praktiken finnas kvar i hundra år och läsas igen och igen.
3 months ago by mymlansofia.
@SorenK: I think not. Du publicerar inte för den som blir omskriven utan för de som vill bli informerade. Lex Lagfarter
3 months ago by jocke.
Jag har avpublicerat artiklar efter samtal med personer som varit omskrivna. Det är en viss skillnad på nyhetstexter och lagfarter. Jag tycker att man får vara medmänsklig i vissa sammanhang och inte benhårt hävda informationsrätten. På ett studiebesök på Lawrence Journal i Kansas berättade de att de vägrade ta bort något. Det fick till följd att en man med ett annorlunda efternamn som varit omskriven i en misshandelshistoria för många år sedan inte fick några nya jobb. Om man googlade hans namn kom den här artikeln alltid upp överst. I det fallet blir hans straff långt mycket hårdare än det rent juridiska straffet han fick. Man kan tycka att han ska få stå sitt kast osv. Men i det här fallet skulle jag kunna tänka mig att avpublicera om det nu är en flera år gammal artikel. (Nu har vi ju en annan namnpubliceringspolicy i Sverige så frågan är väl inte aktuell på samma sätt här) Men jag ser det inte som en benhård princip att alltid låta texter vara kvar. Jag tycker att man som i andra journalistiska sammanhang ska ta hänsyn till den omskrivnes medievana. En politiker som vill ta bort en ofördelaktig artikel skulle jag inte tillmötesgå. Men en medieovan som ställt upp tycker jag att man kan vara mer tillmötesgående mot om en gammal artikel ställer till besvär eller skapar obeheg.
3 months ago by CeeJay.
@CeeJay: I beg to differ, men jag är ju lite taliban i de här sammanhangen. Den enda som vinner på att du raderar en artikel är internet archive.
3 months ago by jocke.
Jag tänker ungefär som Mymlan. Visa mig att du har en galen människa efter dig och ett domstolsutslag på besöksförbud, typ. Häromdagen ville tex lokale sd-bossen att vi skulle ta bort lagfarten som berättar var han bor. För att han anser sig utsatt för hot och trakasserier. Då är ju frågan om det beror på att hans lagfart finns på hd.se eller att han är sverigedemokrat...
3 months ago by SorenK.
@SorenK: men glöm inte att väga in i mixen att vi inte är lika ensamma som källa längre. Kan informationen enkelt hittas på annat håll på nätet så borde det påverka beslutet. Eller?
3 months ago by jocke.
@jocke Jag tycker att varje publicist bör ha integritet nog att fatta egna, oberoende publicistiska beslut - annars hamnar vi i en situation där ingen tar ansvar.
@SorenK Angående originalfrågan tycker jag att när det gäller långtida publicering online måste man rimligen och av medmänskliga skäl ta hänsyn till om individen lider av publiceringen. De flesta intervjupersoner tänker inte på vilka effekter det kan få om materialet är sökbart i tiotals år. I dagsläget anser jag inte att det är rimligt att förvänta sig sådan media-smartness av gemene man.
Som i all publicering bör man väga den enskilde individens lidande mot allmänintresset. När det gäller en gammal artikel torde allmänintresset i många fall ha minskat.
Att jämföra med att vara publicerad i en papperstidning som ligger på ett bibliotek är över huvud taget inte relevant. Tillgängligheten är en helt annan, det tror jag vi alla kan enas om.
Jag har själv varit med om ett fall där jag ställde upp för en intervju med en frilansande kompis 1997. Artikeln skulle gå i en enda landsortstidning i en stad där jag knappt kände en människa. Tidningen bröt löftet och sålde intervjun till Spektra, varpå den publicerades i ett antal tidningar över hela landet. En av dessa tidningar nätpublicerade. Efter ett par påstötningar från mig togs artikeln bort, tack och lov.
3 months ago by lisacha.
@lisacha: Visst, man kan inte vara hur hård som helst. Vanlig mänsklig hänsyn är aldrig fel. Men som tidningssajt vi har ju två grundfunktioner: snabb nyhetskanal och arkiv. Och arkivfunktionen blir allt viktigare om du frågar mig, därför stör det mig lite att gå in och radera.
Men jocke har också en poäng, fast inte den han tänker sig ;). Vi har ju avtal med ett antal arkivdatabaser, Retriever, Cison, Presstext, etc, och där är vi bundna att leverera samtligt redaktionellt material. Så den arbetsgivare eller nyfikenstrut som verkligen vill göra jobbet grundligt lär hitta det mesta där.
3 months ago by SorenK.
@SorenK: det är precis en del av det jag tänker mig.
@lisacha: det är att göra det alldeles för enkelt för sig att hävda ”oberoende publicistiska beslut”, det är ju en helt akademisk fras utan egentligt värde. Vackert att brodera och sätta på väggen. Givetvis måste du som publicist hela tiden fatta dina beslut, men du kan ju aldrig påstå att du är oberoende. Ingen publicist är en ö, man verkar i en omgivning. Förnekar man det tar man inte alls något egentligt ansvar tycker jag.
Ta namnpubliceringarna som ett exempel. Där har traditionella medier fuskat bort sitt ansvar. Alla vet att namnen kan hittas i samma sekund på nätet, så vad vi egentligen borde göra är att spela roll genom att trumma ut sådana självklarheter som att "oskyldig till motsatsen bevisats" etc. Istället gömmer vi oss bakom att vi inte namnger, samtidigt som vi lämnar mer än tillräckligt med ledtrådar för att en enkel googling ska ge svaret...
3 months ago by jocke.